Tisdag.

Nu är Rissne ett avslutat kapitel. Det känns så otroligt befriande.
Nu ligger den tiden bakom mig. Nu ska jag försöka se framåt!
Jag ska försöka gå vidare från gammalt skit. Men det är inte så enkelt, inte när man känner sig ensam.
Usch jag har egentligen lyxproblem. Jag vet MÅNGA som mår dåligt av andra anledningar, med värre problem. men lik förbannat tycker man så jävla synd om sig själv.
Men det är ett faktum. Jag mår inte bra. Inte lika bra som jag vill intala mig själv. Egentligen fattar jag inte varför jag ältar allt 1000 ggr. Kan det vara för att jag vill synas? Kan så vara. För mig är det skit viktigt att jag får ta plats och synas. Jag älskar att stå i centrum. men samtidigt hatar jag att folk tycker synd om mig.


Jag orkar inte skriva så mkt mer.  Vill bara inte vara ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback