Jag blir så lessen.
Att en man slår en kvinna är tyvärr inte så ovanligt- Och att det skulle vara någon man känner är långt ifrån konstigt egentligen. Men dessa kvinnor blir som Magdalena Graaf säger i sin bok "hjärntvättade". Det var en väldigt bra jämförelse.
Att en av sina barndomsvänner sen ska bli slagen, det finns inte.
Jag låg och läste nästan hela Magdalenas bok inatt. Fy fan jag mår illa. Vilken sjuk jävel.
Sen när jag inser att vi bodde granne med dem när det pågick fick mig attt må sämre.
Vi hade precis flyttat till Kungsängen. Vi hade flyttat från pappa för att få leva. Och när vi kände frihet och lycka så två portar ifrån var en stackars gravid 19 åring halvt ihjälslagen.
Den mattematiken går inte ihop för mig. Sen nu när jag frågade mamma om hon visste om det så säger hon att det hade tisslats om det på gården och dagen efter att hon hade hört det flyttade Magdalena och hennes man.
Varför gör ingen något!?
När man mår som sämst vill man ju bara bli räddad av något. Vi andra som inte blir slagna eller konstant blir psykade av fysisk-, psykisk-, ekonomisk-, och/eller sexuellmisshandel. Vi som bara har dåliga dagar eller bara är lessna över att man inte kan gå ut å äta en kväll trots att man trodde att man hade råd, eller något i den stilen. vi glömmer det u efter någon timme. Vi andra har det så jävla bra egentligen.
Jag har hört SÅÅÅÅ många ggr; "Det är ju bara att lämna karljäveln!!". Men det är fan inte så enkelt. Man blir hjärntvättad. Man blir nedbruten.
Tänk det som ett pussel, där för varje gång killen säger ngt eller slår tjejen/kvinnan så tar han bort en pusselbit. En pusselbit av hennes liv. Till slut finns bara en bit kvar. En pusselbit till och kvinnan finns inte mer.
Jag kan mycket väl tänka mig att någon tänker om mig som en galen feminist som inte vet vad jag pratar om, men JO jag vet vad jag pratar om. Jag har sett det SÅÅÅ många ggr. Jag har mer eller mindre varit aktiv i Kvinnojouren i Kungsängen sen jag var 16. Jag har sett det. Jag har tagit emot kvinnor som har varit så nedbrutna att de inte ens kan borsta tänderna själva.
DET HÄNDER.
Så snälla nästa gång ni känner att ngt är konstigt med en nära tjejkompis eller hör konstiga ljud från grannen. Tänk efter.
Sitt inte bara där, hjälp. Nästa gång är det kanske du som behöver hjälpen.
Här nedan finns det som är nödvändigt för att kunna ta kontakt med en kvinnojour, vare sig man vill få hjälp inom kommunen eller inte, de kan hjälpa dig att hitta ett annat ställe.
Och du kan ALLTID vara anonym.
Tel: 08-582 409 99
Mobil: 073-658 98 63
E-post: [email protected]
Hemsida: www.kvinno-jouren.com
Tack för mig!
Och kom ihåg. Våga göra ngt om inte för din anhörigsskull gör det för din egen.
För att hjälpa någon och kunna se en annan människa kunna bli lycklig, gör det fan mkt lättare att leva och uppskatta det lilla man har!
Att en av sina barndomsvänner sen ska bli slagen, det finns inte.
Jag låg och läste nästan hela Magdalenas bok inatt. Fy fan jag mår illa. Vilken sjuk jävel.
Sen när jag inser att vi bodde granne med dem när det pågick fick mig attt må sämre.
Vi hade precis flyttat till Kungsängen. Vi hade flyttat från pappa för att få leva. Och när vi kände frihet och lycka så två portar ifrån var en stackars gravid 19 åring halvt ihjälslagen.
Den mattematiken går inte ihop för mig. Sen nu när jag frågade mamma om hon visste om det så säger hon att det hade tisslats om det på gården och dagen efter att hon hade hört det flyttade Magdalena och hennes man.
Varför gör ingen något!?
När man mår som sämst vill man ju bara bli räddad av något. Vi andra som inte blir slagna eller konstant blir psykade av fysisk-, psykisk-, ekonomisk-, och/eller sexuellmisshandel. Vi som bara har dåliga dagar eller bara är lessna över att man inte kan gå ut å äta en kväll trots att man trodde att man hade råd, eller något i den stilen. vi glömmer det u efter någon timme. Vi andra har det så jävla bra egentligen.
Jag har hört SÅÅÅÅ många ggr; "Det är ju bara att lämna karljäveln!!". Men det är fan inte så enkelt. Man blir hjärntvättad. Man blir nedbruten.
Tänk det som ett pussel, där för varje gång killen säger ngt eller slår tjejen/kvinnan så tar han bort en pusselbit. En pusselbit av hennes liv. Till slut finns bara en bit kvar. En pusselbit till och kvinnan finns inte mer.
Jag kan mycket väl tänka mig att någon tänker om mig som en galen feminist som inte vet vad jag pratar om, men JO jag vet vad jag pratar om. Jag har sett det SÅÅÅ många ggr. Jag har mer eller mindre varit aktiv i Kvinnojouren i Kungsängen sen jag var 16. Jag har sett det. Jag har tagit emot kvinnor som har varit så nedbrutna att de inte ens kan borsta tänderna själva.
DET HÄNDER.
Så snälla nästa gång ni känner att ngt är konstigt med en nära tjejkompis eller hör konstiga ljud från grannen. Tänk efter.
Sitt inte bara där, hjälp. Nästa gång är det kanske du som behöver hjälpen.
Här nedan finns det som är nödvändigt för att kunna ta kontakt med en kvinnojour, vare sig man vill få hjälp inom kommunen eller inte, de kan hjälpa dig att hitta ett annat ställe.
Och du kan ALLTID vara anonym.
Tel: 08-582 409 99
Mobil: 073-658 98 63
E-post: [email protected]
Hemsida: www.kvinno-jouren.com
Tack för mig!
Och kom ihåg. Våga göra ngt om inte för din anhörigsskull gör det för din egen.
För att hjälpa någon och kunna se en annan människa kunna bli lycklig, gör det fan mkt lättare att leva och uppskatta det lilla man har!
Kommentarer
Trackback