${Nora}

vi fick mirakel droppar som gjorde att vi kunde lyfta en vuxen karl! det är inte så illa som det låter, det va ngt stärkande som gjorde att vi orkade mer typ. osäker på det, jag får vidarebefodra er som undrar mer till fia. haha.
Vi skulle ha tagit en sväng förbi Västertorp med, men det var ju nån som inte ringde!
Våran biltur genom stan va lite orolig men vi lyckades ju ta oss till kungsängen. :)

Det är typ bestämt nu iaf, vi ska flytta ihop. Jag å fia. Vi ska flytta till min lägenhet i Alvik. Kul som fan ska det bli, jag längtar som fan. Pappa kommer bli glad för att jag ska flytta dit OCH för att jag inte ska flytta själv. Det känns toppen. Om allt går som det ska så har vi flyttat dit innan sommaren är slut. Det är nog dags att sova nu så jag ska väl dra igång nån film å gå å lägga mig.


Go natt och tack fia för en super mysig dag.

Jag tänkte skriva ngt lite lyckligare idag än igår, men jag kan inte.
Någon tänker nog "Varför skriver hon om sin olycka på Internet, där alla kan läsa!?". Jo, just för att alla kan läsa. Jag vill att alla ska vet hur jag mår, att jag inte mår bra. jag vill inte ljuga och låtsas som att jag mår bra. För det gör jag inte. Någon tycker kanske att jag är skit töntig som skriver om detta och för att jag ser mitt liv som ett problem, men då får den människan göra det. Jag vill bara inte att folk/ni/du ska lita på att jag ser glad ut eller att jag pratar och hörs, för det gör jag ändå. Men jag vill heller inte att ni ska tro att jag är självmordsbenägen, för det är jag inte heller. Jag vill leva, jag vill se det lyckliga i livet som andra ser. Jag vill också glädjas av att vakna på morgonen (okej det kanske inte är lika vanligt) men jag vill det!
Anledningen till att jag skriver detta här är att jag kan inte säga det här, jag kan inte berätta det här med munnen å se den reaktionen som kommer och jag vill inte höra trösten, för det funkar inte. jag vill ta mig ur detta, men jag vet inte hur.
Det är nog inte någon som faktiskt vet hur ofta jag får mina ångest attacker och jag tror inte att någon ser. Förutom de fåtal ggr jag har gråtit ut det med folk runt omkring. Nu fick jag nästan en, bara för jag tänker på det.

Jag såg reklamen för hello Afrika idag (tror jag att det var). Och ett av barnen i reklamen log och han liknade min yngsta bror, de har samma leende. DÅ fick jag ångest. Jag har inte träffat mina ögonstenar på över en månad, fy fan vad jag skäms. Jag har knappt träffat eller pratat med pappa heller. han och jag har haft en jätte bra relation men ngt har hänt, jag vet inte vad. Han har ringt och frågat varför jag inte har ringt, varför jag inte har hälsat på. ”jag har haft jätte mkt att göra" har mitt svar varit. Jo jag har haft mkt att göra, men jag har inte gjort det. Jag har legat i min förbannade jävla säng och kollat på skit filmer. Klart som fan att man blir olycklig.

Och sen att den där jävla ångest dagen i går kom gjorde ju fan inte saken bättre.

Jag tänkte avsluta med de personer som faktiskt har gjort så att den här mörka perioden har blivit lite ljusare.

Jenny, för ditt söta kort.

Aky, för att vi började skolan ihop igen.

Thowe, för att du finns helt enkelt

Kian, samma där. För att du finns.

Fredric, för att du betalar dyr taxi för att komma hit.

Hannah, för att vi ska gå på bio v.9.

Nicklas, för att du är bra på att prata i telefon, men minus för att du glömmer ibland.

Fia, för du är mitt favorit julträd.

Emelie, för du kom ihåg mig på skit dagen.

Denise, för att du är min nya brevvän

När jag tittar på listan över er som har gjort ngt bra för mig så känns det lite bättre. Fortsätter ni så kommer det bli bättre.

Nu är klockan 02.52. Dags att sova?! Jag tror det, så då blire någon film jag drar igång att somna till.

Go natt.

Det är upplagt för depp.
Upplagt för att alla singlar ska känna sig misslyckade.
Jag har haft EN lycklig alla hjärtans dag, det va fan 5 år sen. Fan vad misslyckat.

Jag har aldrig haft ngt att större problem att träffa killar, inte träffa dem, jag har inte svårt att få dem, MEN att få dem att stanna kvar. Jag är så in i helvete blåögd. Jag ser aldrig vart det är på väg förns det redan är försent och jag är fast. Jag är så jävla trött på mig själv. Alltid samma veva.

När mina vänner är lessna brukar jag säga åt dem att försöka se det ljusa i livet och uppskatta det. Om jag inte kan hitta mkt mer än mina älskade syskon å mamma å pappa då?

Detta är vad jag har.

• Ett jävla beroende jag inte orkar bli av med.
• Bristande förtroende för familj och de jag trodde var vänner.
• Misslyckad skolgång från 6an till nu, jag orkar ju aldrig bli klar.
• Mörk syn på det mesta.
• Ont i en tand och i magen.
• Djupare saker jag VERKLIGEN INTE vill gå in på här, bryr du dig? Fråga inte, jag orkar inte prata om det. försök se det istället.

Fan vad töntigt det känns, att lista upp vad som man känner är negativt i livet,
men jag måste få ur mig.


En kväll som alla andra, hemma framför simpsons, men idag kan inte ens det få mig på bättre humör. 
 
piss skit dag.

Jaja, ha det så jävla mysigt allihopa.